Vad jag gjorde var fel, vad vi gjorde var fel. Jag inser det nu. Så in i helvete. Tankarna flyger runt i mitt huvud, som en stor jävla tornardo av oro, åger, ilska, rädsla, kärlek och saknad. Oro om framtiden, ilska för det du gjorde, det jag gjorde och det alla har gjort mot mig, rädslan av att förlora dig igen och bli ensam kvar, kärleken till dig som aldrig kommer dö ut och saknaden av de minnen vi hade som aldrig kommer att glömmas och som jag gör vad som helst för att få tillbaka.

Jag vet, jag sa "vad som helst". Man säger alltid så, men den här gången menar jag det verkligen. Jag skulle korsa eld och vatten, jag skulle kunna ställa mig på torget i världens största stad och skrika "Jag älskar den här pojken och jag vill leva med honom för all framtid", jag skulle verkligen göra vad som helst, till och med dö för dig.

 

Jag vill att du ska vara den personen som jag alltid kommer att älska och som alltid kommer att älska mig. Den där personen som säger att han vill dela livet med mig, pappan till mina barn, bäraren av min vigselring, delägare till mitt framtida hus, han jag somnar med varje kväll och vaknar upp med varje morgon, han jag delar graven och livet efter detta tillsammans med.

Vad vi hade var underbart, vi hade allt man kan önska sig, vi hade de bästa 6 månaderna i mitt liv och jag ska aldrig sluta kämpa för att få allt det tillbaks!♥